Ulf´s blogg

Ulf´s blogg

Om min blogg...

Här kan Du läsa om lite av varje, om livet med våra jaktlabbar, våra söner Wilmer & Melwin, följa oss på våra tävlingar och läsa om andra små vardagliga händelser..

En jäkla resa......

Ulf´s blogg....Posted by Ulf Jönsson Thu, February 26, 2015 20:30:46
-inte hade jag kunnat drömma om vad som väntade mig när jag åkte upp till Skellefteå för 2 veckor sedan för att tävla med hundarna... smiley

Jag åkte på torsdagen 12/2 och jobbade mig norrut, via jobb i Sundsvall och i Umeå, för att på fredagskvällen komma upp till Scandic i Skellefteå..


Agilitytävlingen i Skellefteå hade ett intressant upplägg med 5 klasser för våra hundar och jag hade med mig, Aqui, Mini, Vinha och Izi ( som skulle göra comeback efter 4 månaders frånvaro..)


Jag hade några dagar innan jag åkte, dels åkt längdskidor och tyckte mig ha väldigt dålig ork och tog slut direkt och vi hade tränat i HundArenan i Kungsör, då jag också tyckte att orken snabbt avtog..

Men det jag annars kände i kroppen var en kraftig träningsvärk, i stort sett överallt..


.
Lördagens tävling inleddes för vår del ganska sent på förmiddagen, jag hade 2 valpintressenter på plats som jag också ville träffa, jag började tävlandet med Vinha, det var 2st "stolpe ut.." lopp, nära nära, men 2 diskningar.. men hon gick bra..

Sedan var det klass 3 loppen och det gick väldigt bra, Izi var 3:a & 2:a i dom 2 Agilityklass 3 loppen och Mini var 2:a i Hoppklass 3 loppet, med CERT...


Jag hade klokt nog fixat en duktig handler till Vinha, Anna Nore från Umeå, som tävlade mycket bra med Vinha, dom började med ett felfritt lopp i Hopp 3:an direkt..


.
Men efter lördagens tävlingar var jag sliten, tung i huvudet och tung i kroppen...

.
Jag kände som att varje lopp var en "urladdning" för mig... kände mig fysiskt ansträngd efter varje lopp...

Det blev hotellet direkt och jag somnade snabbt med lite värktabletter i kroppen..

.


När jag vaknade på söndagsmorgonen så hade en huvudvärk infunnit sig ( migrän känning..) + att jag var sliten i kroppen..

Tänkte tanken att inte tävla, men har man åkt 75 mil, så nog ska man försöka.. man är ju lite tjurig...

Och tävla med migrän... det har jag gjort många gånger.. så jag tänkte det bara var göra det igen..


Åkte till tävlingsplatsen igen, men blev inget bättre... började frysa och det i kombinationen med migränen var ingen dröm direkt..

Arrangören var liksom på lördagen sen i sitt tidsschema, så jag sa till Anna Nore att hålla koll efter mig och hämta mig i bilen om jag inte var på plats vid banvandringen... så jag gick och kurade ihop mig i bilen och försökte sova...
Efter att ha sovit i 45 minuter, så gick jag in igen för att kolla om det var dags...

Vi hade 2 klasser att köra, startade i den första Hopp 3:an med alla 3 hundarna, Mini var 3:a & Aqui 4:a, både med SM-pinnar och det innebar för Aqui att hon hade dom SM-pinnar i Hoppklass som behövs, men jag hade svårt att glädja mig..

.
Sedan när det var dags för söndagens 2:a och sista Hoppklass var jag dålig..

Jag hade feberfrossa och kraftig migrän..

Mini hade plockat 2st raka CERT i dom 2 Hoppklass 3 loppen och jag ville igentligen inte starta, men jag valde ändå att göra ett försök.. det 3:e CERTET hägrade..

När jag stod och skulle starta med Mini som nr.5, så hade jag ingen aning om hur banan gick, huvudvärken var så kraftig att det bara värkte.. banvandringen var som bortblåst...

Anna-Karin Andersson från Ösd ( gammal klubbkompis) hjälpte mig att få koll på banan igen...

Sen startade jag med Mini, gav minst sagt allt jag orkade och hade och hon var felfri och loppet slutade med en fin 2:a plats, slagen med endast 4 hundradelar av ett norskt ekipage....

Men inget CERT...


.

Nu mådde jag inte bra... sista loppet hade tagit väldigt hårt på mina sista krafter..

Klockan var nu efter 18 och jag hade 75 mil hem....


.
Packade ihop, rastade hundarna och började köra söderut..

Men insåg ganska snabbt att det inte var hållbart, mycket kraftig migrän och jag frös så jag skakade hela tiden, mina fingrar var vita och trots hög värme i bilen, så frös jag...

Milen rullade på, satte upp som mål att ta mig till Sundsvall, men jag fick ge mig i Örnsköldsvik...

På parkeringen på Scandic i Övik blev det stopp, Lena bokade rum och jag snabbrastade hundarna och sedan in på rummet och efter max 10 minuter så låg jag i sängen och hade tagit Migränmedicinen, nu var jag innerst övertygad om att det skulle bli bra...

Normalt känner man ganska direkt hur migränmedicinen verkar, men nu hände ingenting.... förutom att jag jag genomvåt av svett och frös...

Det blev en lång natt, fylld av feber och migränanfall...

Hundarna förstod nu att det inte var bra med mig, dom var supersnälla och låg ända till kl. 7.30 innan dom vaknade...

Efter att jag insåg att att jag var väldigt yr, hade fortsatt migrän och feber och var väldigt ostabil "vinglig" och inte ens kunde stå eller gå rakt, så var det bara att konstatera... det här går inte.. jag kommer aldrig kunna köra bil hem..

.

Som tur så fixade det sig att Lenas mamma, Eva kunde med hjälp av Mia.. Stort TACK!!!! ta sig mot Övik...

efter jag ätit frukost så kände jag mig mindre yr, men hade nu kraftig hosta och smärtor i högra bröstet..

Jag bestämde att jag försökte köra till Höga kusten bron, där Eva & Mia mötte upp mig....

.

Därfrån körde Eva hem mig och hundarna.... jag var som i en dimma... jäkligt ont i bröstet och hosta... och väldigt trött... jag var definitiv ingen lämplig bilförare... och som tur var insåg jag min begränsning...


.
Väl hemma så tyckte Lena jag skulle åka in akut, men jag hade fått en tid på Hälsocentralen på tisdags förmiddagen, det tyckte jag räckte...

.
Läkaren på HC var inte direkt uppmuntrande.. hennes diagnos innan provsvaren kom var: Propp i lungan, Blodförgiftning eller Hjärtinfarkt..

När sedan provsvaren kom och CRP värdet ( snabbsänkan) visade på 470, normalt värde är 5...
Det indikerade en mycket kraftig infektion/inflammation i kroppen..
- så blev det direkt till akuten och där blev jag direkt inlagd på MAVA..

Nya prover togs och jag fick göra lungröntgen...

.
Diagnosen blev snabbt "utbredd lunginflammation" och antibiotika satts in..

.
Dagarna på MAVA var lika, ont i lungorna, höga febertoppar och en totalt orkeslös kropp..

.
Totalt var jag 3 dagar på MAVA och skrevs ut förra torsdagen..

Nu är det vila, äta medicin och försöka ta små steg i taget som gäller..

Jag gick ut med hundarna igår morse för första gången på 1,5 vecka, det var ett stort steg framåt..

Men så fort jag gör något, så kommer värken i lungorna/hostan tillbaka, så det är bara att ta det lugnt..

.

Läkaren sa att det kommer att kunna sitta i ganska många veckor och just nu känns det väldigt tveksamt om jag kan tävla Agility överhuvudtaget under kommande månaden..
.

Skall göra en ny lungröntgen om 1,5 månad för uppföljning.

.

Summeringen är vad snabbt saker kan förändra sig och det inte är ett drömläge att vara 75 mil hemifrån med 4 hundar och bli allvarligt sjuk....
.


Det är inte direkt som att ligga hemma i soffan framför TV.n och vara lite snuvig.....

.
Det blev en jäkla resa, men jag har lärt mig mycket på den.. nu ska jag ta det lugnt och inte riskera hälsan och är väldigt glad att jag har dom omkring mig som ställer upp och hjälper till när det som mest behövs, allt med stor kärlek...

Det finns viktigare saker i livet än hundtävlingar.....



TACK!






















Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.